Kennel-läger-2008
text: Christina Andermyr
Min historia börjar när jag följer med Helen till Hausse för att titta på hennes tillkommande treveckors tikvalp. Vad händer? Jag kommer på mig själv med att fråga - Är den hanen tingad eller…? Störtförälskad. I en hanvalp. Jag är ju en typisk tikägare ju…
Fem veckor senare utökas familjen med en Vegas.
Det var väl en himla tur det… för sju månader senare är det dags för mitt livs första kennelläger.
Lite pirrigt i magen är det allt, men av mailen att döma är det ett gäng härliga människor vi ska träffa. Dock vilar orosmolnet över min tilldelade instruktör " h e m s k a ANNA". Shit alltså… jag som är så dålig på att ta kritik, som i mina mest känslosamma stunder gärna tar mig en bryt-ihop-och-gå-vidare-stund. Eller två.
Men ok, vi styr kosan mot Herrfallet. Jag, Vegas och våra partners in crime, Helen, Risgryn & Vixi.
Vi tilldelas stuga i det vackra området Herrfallet. Jag garvar inombords när "vår" stuga blir den så kallade partystugan... MO HA HAHAHA… Småbarnsmamman som somnar efter två glas vin överraskar sig själv med att vara vaken till midnatt i glada vänners lag.
Men när efterfesten fortsätter i Tobbes trailer vilar hon huvudet på kudden och drömmer om spårsnitslar i vackra färger.
"Dagen efter" är märkbar på många, även om vissa… inga namn nämnda… försöker smeta sig efter stugsidan iklädd en filt och ett brett leende efter två timmars sömn.
Äh, vaddå… huvudsaken man är glad.
Och boxerägare är i regel ett jäkligt glatt folk. Trots att man kan behöva räkna till tio och ta ett antal djupa andetag under träning så slutar det oftast med ett leende.
Detta läger innehöll många skratt, många steg i skogen, många härliga boxrar och ägare till dessa från söder till norr.
Hmm… Apropå ägare.
Jag antar att man som boxerägare behöver besitta vissa egenskaper för att nå framgång med sin boxer. Min analys av boxerägare vid 2008 års Hausse-läger ger härmed ett underlag till dig, Erica, som du kan använda dig av vid rekrytering av nya valpköpare:
- Du bör ha ett oändligt tålamod. Tillsammans med ett starkt läderkoppel, tillika halsband av den hållbara sorten, räfflade sulor på kängorna samt en enmeters kamptrasa har du en chans… i allmänlydnaden.
- Smaka på ordet - marsch - … Du kan behöva upprepa det… igen och igen och igen.
- Du bör inte vara rädd att tappa ditt ansikte.
- Du bör veta hur en gallergrind till bilburen fungerar, samt snabbt kunna fånga in hundarna när du ändå misslyckas.
- Du ska gilla att lukta som Mamma Scan.
- Lite skit under naglarna har väl ingen dött av.
- Du ska lika snabbt som du brölar NEEEJ likt Hulkens vredesvrål kunna skifta till ett änglalikt BRAAAA.
- Att ha med sig bajspåsar till fin-middagen hör till vanligheterna. Du bör utan skrupler fylla din medhavda påse med överbliven schnitzel. Fråga gärna bordsgrannen om du kan ta deras schnitzel också.
En varm bajspåse till bredden fylld med panerad schnitzel kan du värma frusna händer med, du har en utomordentlig belöning till hunden och dessutom kan du utan att skämmas ta dig en munfull då du ligger som fig och känner hungern komma på.
- Våga vägra pressveck. Hylla flerficksbyxor med fettfläckar kring fickorna och dreggel i knävecken.
- Till sist, det allra viktigaste…
- Du bör alltid, jag menar verkligen alltid, ha sinnesnärvaro att rätta till din hunds öron, såväl i sökskogen som på planen.
Med det tackar jag ( Kicki ) och Helen alla för ett trevligt läger!
Ett speciellt tack till Erica för ett toppen engagemang och arrangemang! Du är bäst!
Stort tack till Anna ( som inte alls var så hemsk ), till Snäll-Johanna och till SM-Tobbe för att ni drillade oss till utomordentliga boxerägare på bara tre dagar!
Kram på er!
Vi ses 2009!