HAUSSELÄGER 2-3 maj 2009
Lägret hade Heros, Jipotimas och Hausse ihop i år!
Kickis och Barbros rapporter från lägret.
Lindesberg 09 05 02/03
Av: Kicki Andermyr
Mitt andra kennelläger med Vegas har passerat och vardagen har smugit sig på igen efter en härlig helg i boxerns tecken.
Vegas är ju ett år äldre än sist… och borde, hrm… harkel, ha fler färdigheter än förra året. Likaså borde matten ha det… och jo, det har ju hänt lite senaste året. Han har ju fina öron i alla fall.
Jag som trodde att hanhundar blev "män" så snart de lyft på benet, har tänkt om. Nog för att han har hormoner som spökar, men han har mognat långsamt i kroppen. Snart två år gammal börjar han äntligen se ut som en välbyggd hane.
Han har ännu inte visat sig intresserad av löptikar och trots sin intensitet kan han faktiskt fokusera på sina uppgifter.
Vegas är balanserad och stabil och kompletterar sin labila och smått förvirrade matte på ett ypperligt sätt.
Han är en bra hund min tigerkille.
Vi hade som tidigare år anmält oss till spårgruppen.
I Sundsvall har vi haft en ovanligt snörik vinter, så det var med lite panik i kroppen, jag och Helen gav oss ut i spårskogen helgen före avresan.
Snön låg till viss del kvar i skogen, men det hindrade oss inte från att ta reda på hur vi låg till efter vintervilan.
När vi så rest de många milen till Lindesberg var vi laddade till tänderna.
Vår instruktör Tord Edin, är en man som inte hetsar upp sig i onödan. Tyst och eftertänksam betraktar han och kommer med klurigheter och kreativa tips.
Vi i spårgruppen känner till varandra sedan tidigare, vilket känns tryggt.
trots det känns det lite läskigt att ingå i en grupp med rutinerade och erfarna, framförallt kunniga människor. Som nybörjare är det fantastiskt att få ta del av denna kunskap som med glädje delas ut.
Mindre fantastiskt känns det när jag som spårläggare ska göra en återgång och lyckas göra den alldeles för nära spåret.
Ännu värre känns det när den lugne Tord skakar på huvudet och säger: "Det där var inte bra." Med betoning på INTE.
Kicki klantarsel får helt sonika lära sig av misstaget och hoppas att jag inte förstört en fullt fungerande spårhund.
Vi gick ca 20 spår på lördagen, banne mig om jag inte lär mig läsa hundar och förare på det.
Dessutom fick alla mina klena muskler en rejäl omgång, vilket visade sig på kvällen, när jag var sugen att natta redan vid 21-tiden.
Men det går ju inte för sig när det finns vin och trevligt folk att umgås med.
Som vanligt går en sådan helg på tok för fort. Vips så är man hemma i vardagen igen.
Sundsvallsboxrarna med mattar tog ett par dagars träningsvila, men nu är vi på G igen. Ett halvår utan snö passerar fort förbi så vi njuter av det till max. En lång vinter på det och sen är det dags för läger igen.
Är det för tidigt att börja packa nu?
Hausse-Jipotimas-Heros-läger 2009
YES, äntligen var det kennellägerdags!
Fasen som man har väntat på denna helg. På torsdagen packades "skalbaggen"= (Adria 330) klar för färd till Lindesberg och kennelläger!
Förväntan var stor. Winnie och jag var anmälda till en av IPO-grupperna, anförd av Ronny Eng (dobermann-uppfödare). Resan gick bra och vi var framme efter 3 timmar och möttes av en sagolik plats, en utsikt som var hisnande. Kalmarslund Camping ligger på en sluttning ner mot en sjö, sååååå vackert! Kan varmt rekommenderas som rekreation.
Möttes av kennelmamma Erica som hälsade oss välkomna och bjöds in på fika och smulpaj hos Jalmbergers. En efter en rullade glada deltagare in, husvagnar parkerades och kvällen blev precis så trevlig som det brukas när boxerägare från hela landet träffas. Historier berättades och skratten var många.
Fredagen var ju i utställningens tecken. Första Boxerspecialen i Örebro, NVLO var arrangörer. Örebro mötte oss med solsken och idel glada utställare. Domarna var från England och förväntningarna var stora. Första utställningen för många valpar. Det gick jättebra för alla våra Hausse-släktingar.
Åter till Kalmarslund, dit fler lägerdeltagare anslutit sig. Jag tror att alla Sveriges landskap var representerade och även några trevliga norrmän deltog på lägret. En härlig måltid serverades och sedan var det dags för samling i våra grupper. Vi presenterade oss för varandra och Ronny berättade om sig själv och vad han var för en person och vad han har för träningsfilosofi. En oerhört kompetent och varm person. I like!
Var allt lite trött i skallen efter en lång dag på utställningsplatsen, så klok som man är, kramades kudden ganska tidigt. Jag förföljdes av skratt när jag gick till min lilla "skalbagge" så jag tror att kvällen fortsatte i samma anda som den började.
Lördagen inleddes för vår del med IPO-spår = näringsspår. Winnie var allt en liten grävling, skulle fort fram till varje pris och tur att jag hade Ronny som motvikt. Meningen är ju att nosen skall ner i varje fotsteg där det ligger en liten korvbit, ingen får missas. Kändes som om man hade 100 kg i handen. Bådar gott för framtiden! Alla hundar var jätteduktiga! Sedan var det dags för att "leka" med trasan och jisses vad alla hundarna tyckte att det var roligt. I vår grupp var alla unghundar förutom en lite äldre herre.
På kvällen avåts återigen en härlig måltid och samvaro ute i det fria. Fasen så kul det är att umgås med boxerfolk. Jag hävdar bestämt att vi är ett härligt släkte. Historier berättades om 60 cm och grodor! Inte rumsren så jag tänker inte berätta den här men om ni ber snällt kan jag delge den, eller inte!
Söndagen började med spår och vi fick skäll av en bonde för vi gick på hans vall, synd för vi trodde verkligen att vi fick vara där men ……. Åkte till en annan plats och la våra näringsspår. Winnie började verkligen fatta
vad vi höll på med och gick jättebra. Alla hundarna i gruppen hade växt otroligt mycket och var sååååååå duktiga. Tillbaka till appellplanen och fortsatt lek med trasa. Klockan gick jättefort och rätt som det var, var det dags att säga farväl och jag som ofta får separationsångest fick det även denna gång. En del tar det ju jättelång tid till man träffas igen och en del kanske man aldrig ser igen.
Peppade till tusen styrde vi "skalbaggen" mot Gottröra med två snarkande nöjda hundar i bak och med dessa ord vill jag rikta ettTACK, TACK, TACK Erica, Jill och Tobbe som ordnat ett kanonläger för oss valpköpare och ser med glädje fram emot nästa kennelläger. Varför inte ett varje halvår!!!!!!
I pennan höll
Barbro m Jipotimas Livia & Hausse Winnie